Hej på er!

Nu är vi här igen, Picton. Det var här vi började vår resa runt hela sydön! Det är kul att vara tillbaka, första intrycket vi fick kunde varit bättre, men det är en annan historia! Först berättar vi lite om dagarna i Nelson.

Efter vi sovit en natt i Motueka, begav vi oss mot Nelson. Staden är vacker som de flesta andra, men det var dock en sak som skillde dem åt.. The Swedish Bakery!
Nu har vi varit borta sådär länge så att man börjar sakna smakerna av Sverige lite. För det första satt en surdegsfralla med skagenröra och dill väldigt fint. Vi fick även köpa vår efterlängtade lingonsylt som inte existerar i affärerna här nere. En pepparkaka och chokladboll blev det även till fikat!

Igår körde vi till Picton och bokade en plats på färjan över till nordön på fredagmorgon, så snart är vi över igen. Vädret är likt Nelsons vackra väder, 25 grader och molnfritt, sommaren är påväg nu!

Idag var vi nere vid ett räddningscenter för olika djur, för det mesta vattenlevande. De flesta djuren som kommer till centret är skadade eller starkt hotade, de får sedan den hjälp de behöver för att förhoppningsvis kunna återvända ut i det vilda igen.

Ett av djuren vi fick se var den inhemska reptilen Tuataran som är starkt hotad. En guide tog för oss två fram en av ödlorna så vi fick känna på den. Anledningen att det var en ”den” är för att könet på ödlorna kan först tydas efter ungefär trettio år, hen var åtta år. Hur vida äggen hålls varma eller kalla, avgör vilket könet tillslut visas vara.
Den globala uppvärmningen gör så att det finns mestadels hanar, de utväcklas av värmen. Guiden sa att de är onödig att låta dem bita oss, de kan bara släppa taget efter varje andetag, det vill säga var femtonde minut.. Deras hjärta slår cirkus ett slag i minuten. Reptilerna kan bli över tvåhundra år, i fångenskap!

En annan frän varelse vi aldrig tidigare sett, var The Snakehead-Turtle, ja en lite sköldpadda med ett ormlikt huvud och hals. Den förekommer inte vilt på Nya Zeeland utan är introducerad till hemmen från Australien. De har problem med att folk släpper ut sina sköldpaddor ut i det vilda. Här hade de fem stycken som de har fått ta hand om.

Han var rätt vresig och ville gärna bitas!

Han spelade död när han lades upp och ner, men vände sig sedan till rätta med hjälp av sin långa hals.

De har fått tagit hand om två stackars blå pingviner, en som de tror hade råkat bli påkörd av en båt. Ett par fiskare hade hittat henne och fört henne till centret. De var oklart hur vida hon kunde återhämta sig, sedan hon inte kunde simma, vilket innebär att de inte kan jaga.

Den andra var en liten unge, som hade blivit lämnad av sina föräldrar efter jordbävningen.

De blå pingvinerna är världens minsta, och blir inte mycket högre än 26 centimeter.

Det var det vi hade och bju på nu, men snart kommer nordön!

Ha’de!
Lukas & Melina