En lång väg.

Resan mot Nya Zeeland.

Första resedagen började med en morgon på hotellet i Bangkok, vi städade och packade och gav oss av i en förbokad taxi, via hotellet. Taxin avgick klockan ett, 40 minuters restid till Suvarnabhumi International Airport. Vi ville ha god tid på oss tack och lov, planet skulle inte lyfta förens klockan 18:25 lokal tid.

Väl vid incheckningen kommer vi inte längre än att damen bakom disken frågar oss om vi har visum till Nya Zeeland, nej svarar vi, det skall man inte behöva  dit ? Sant säger hon, men då måste man ha en returbiljett istället, och där sket det sig. Vi insåg då att vi var tvungna att boka ett flyg från Nya Zeeland till Australien för att få äntra planet.

Där sket det sig åter igen, det visade sig att Melinas eVisum till Australien inte hittades i databasen, det visum vi båda hade fått godkänt av den Australiensiska ambassaden. Detta innebar ju såklart att vi inte kunde boka ett flyg till Australien som planerat, inget visum, inget flyg. Melina fick börja rota i mailen, halvstressigt med dålig uppkoppling. Ett par timmar senare, har personalen vid incheckningen lyckats få kontakt med Ambassaden, som lyckas få en lösning på problemet: namnet. Att Melina råkar ha ett Ä i efternamnet försvårade situationen. Såhär i efterhand kan vi ju tycka att de hade kunnat ersätta Ä:et med AE, sedan Ä inte finns att ange som bokstavsalternativ i ambassadens visumsystem, men problemet var löst, vi båda hade visum, nu behövde vi bara en biljett där ifrån också..

Tiden gick fortare än någonsin men vi kom över ett flyg från Auckland till Sydney, den 30 december. Vi kunde med bekräftelsemailet visa att vi nu hade en giltig returbiljett och fick därmed stiga ombord på planet, och pusta ut!

Flygresan gick bra, vi kunde lyfta trots den tropiska stormen som i rasande fart var påväg från Manilla och in över Bangkok. Väl framme i Sydney för flygtransfer, sköts flyget mot Wellington upp med tre timmar, men även den flygresan gick bra.

Nu har vi stannat i Wellington i två dagar, och sitter just nu och väntar på en Shuttlebus som ska ta oss till färjan med destination Picton, sydön. Idag har vi vädret på vår sida, tack ock lov. Vi hoppas på att hitta en campingplats när vi kommer över, klockan 5 lokal tid. Slänger upp lite bilder snart!

Det är nu det riktiga äventyret börjar!

Hälsningar Lukas och Melina

4 reaktion på “En lång väg.”

  1. Härligt att ni äntligen är där! jag kan se det vackra gröna landskapet framför mig😌 Njut av att bara vara! Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *