Hallå där hemma!

Igår var en dag med lite smått hetsiga inslag. Vi började i god tid för att hinna med färjans avgång till sydön, klockan nio, incheckning vid åtta. Ganska snart var vi fast i trafiken, tack vare vägarbeten.. ”Ingen återbetalning om du missar färjan” ajdå, incheckningen stängd, men som tur va så fick vi tag på en kille över telefon, som lyckades flytta fram vår bokning till den senare färjan, phuu, där slapp vi betala två och ett halvt tusen kronor till sjön!
Nästa färja gick nu vid fem på eftermiddagen.

Vi passade då på att ta en sväng till Wellington Zoo, för vädret var strålande.

Vi fick se det flesta djuren man kan se i fångenskap känns det som, men störst var ändå kiwifågeln. Tre stycken hade de, varav en enbent. I ett litet hus, där de via ljusmanipulation kunde visa tre nattaktiva kivis, som bökade runt i löven. Den starkt utrotningshotade och flygoförmågne fågeln är mycket svår att få syn på villt, så att bara få se den på ett zoo kändes ändå väldigt häftigt.

Förövrigt kom vi på båten tillslut, och var framme i Picton runt niotiden. Lite hämtmat på motellet satt där den skulle, och så somnade vi fort och lika djupt som borstsvinen på zoo:et.

Idag har vi kört från Picton, via Nelson till Motueka där vi har tagit in på motel. Längs vägen stannade vi till och badade i en fullkomligt kristallklar ström. Klart, men kallt..

Vi sitter nu och hoppas på bra väder de kommande dagarna, då vi planerar en vandring på Coastal Track, i Abel Tasman Nationalpark, med tält i ett par dagar.
Vi ger oss isåfall av imorgon.

Tyvärr är internetetpå campingen taskigt för tillfället, men vi ska se om vi inte kan ladda upp lite bilder ändå.

Ha det fint, sä är vi snar tillbaka!

Lukas, Melina, Samuel & Mats

Hej på er!

Igår åkte vi tillbaka till Wellington, sedan vi bestämt oss för att imorgon ta färjan till Sydön igen. Samuel och Mats ska ju såklart få uppleva miljön där nere också. Vi tog av på ett par ställen längs vägen och strosade runt lite, bland annat på ett par stränder.

Idag var det en fin morgon så vi bestämde oss för att köra upp på Mt Victoria, en drygt 200 meter hög kulle över Wellington, som är en känd utkiksplats. Platsen ger en fin 360 graders bild av Wellington från ovan.

Vi tog senare en sväng ner till The Weta Cave, vilket är de så kallade Weta Workshops verkstad. Weta Workshop har gjort samtlig rekvisita till bland annat Sagan om ringen och The Hobbit.
På Workshopen bokade vi en guidad tur där guiden berättade och visade all möjlig rekvisita, rustningar och vapen som både används i filmerna och som visningsföremål. Hon berättade och visade även modeller i miniatyr, och pratade om de metoder som används när de filmar såsom vinklar och dimensioner. Det gav oss en riktigt häftig inblick i hur filmerna sätts samman.

Av upphovsrättsskäl som de stora filmbolagen äger, får man inte ta bilder inne i utställningslokalerna. I souveniraffären däremot var det tillåtet att fota, så vi knäppte en bild på en vacker orc som stod och skrek.

Imorgon vid klockan nio, bär det av mot Sydön och Picton, vi hörs!

Lukas, Melina, Samuel & Mats

Hej igen!

För ett par dagar sedan mötte vi upp Mats och Samuel på Auckland International Airport. Efter en lång flygning på 21 timmar via Singapore var de äntligen framme. Vi mötte upp dem på flygplatsen och körde till boendet vi hade bokat åt oss alla i förväg. Dagen därpå lämnade vi tillbaka vår gamla trotjänare och hämtade ut en ny hyrbil på flygplatsen.

Efter ett par dagars jetlag, begav vi oss ner mot nationalparkerna. Vi övernattade i Rotoroua och besökte en stor redwood-skog dagen därpå, ett fantastiskt vackert ställe.

Giant Redwood

Vi fortsatte nedåt landet med ett par stopp längs vägen, bland annat vid geotermiska gejsrar där ett gammalt kraftverk utvann värmeenergi, direkt ifrån källorna. Detta var en plats som Mats hade besökt tidigare, på en resa likt vår egna.

Lake Tuapo, Nya Zeelands största sjö, bjöd även på ett kristallklart dopp i solen.

Värmekraftverket

Lake Tuapo, med den stora vulkanen Mt Rupeuo i bakgrunden

I ytvattnet var vattnet klart varmast..

Mats och vår nya åttasätare

Waitaki Falls, en fors nära Lake Tuapo, där forspaddling pågick för fullt!

Nu har vi landat i byn Ohakune, gateway till Tongariro National Park, bland vulkanerna där vi planerar att spendera morgondagen.

Väl kört i vänstertrafiken, That call’s for a Steinlager!

Ha det gött, så hoppas vi på bättre uppkoppling framöver!

Lukas, Melina, Samuel & Mats

Hej på er där hemma! Nu var det ett tag sedan vi uppdaterade här, vi ber om ursäkt för det, men mycket roligt har hänt.

Vår internetuppkoppling knakar lite i fogarna, så det fördröjer det hela en aning.

Om vi börjar där vi slutade, i Whatuhwihwi, så åkte vi ut till Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste udde. Det var ungefär två timmar med bil ifrån vår camping. Vädret var strålande och vi fick en mycket vacker dag!

På tillbakavägen körde vi ner till Ninty Mile Beach, den längsta stranden och prommenerade en sväng. Inte så mycket märkvärdigt att se, mest sandså långt ögat kan nå..

Vi fortsatte tillbaka och stannade till vid de gigantiska sanddynorna (upp till 142 meter höga) längs stranden. Nedifrån sanddynorna åker det på så kallade sandboards, som en pulka i en stor backe.

Ha det bra, så är vi snart tillbaka med sällskap..

Lukas & Melina

Hallå där!

Idag Har vi snorklat och solat på Matai Beach, en otroligt fin sandstrand med klippor längs kanterna vilket ger bra snorklingsmöjligheter. Bäst är snorklingen när tidvattnet går ut, då man kan ta sig längre ut till de fina bottnarna.

Matai Bay från ovan.

Vi hann snorkla runt en bra stund tills vi såg maneter flytande i vattnet. Vi har tidigare hört att manetåret är starkt i år, och att de påträffat en hel del farliga rackare runt Auckland. Så vi fortsatte då dagen på den säkra sidan, stranden.

Vattnet är kristallklart!

Solen har verkligen stuckit till idag, så trädet vid strandkanten har varit till hjälp. Vi tog oss lite lunch som vi tagit med oss och körde till en annan fin strand, Karikari. Sanden var vit som snö men het som lava och sanddynorna riktigt höga på sina ställen.

Karikari Beach

Nu ligger vi och degar i tältet, man blir rätt trött av solen en hel dag. Imorgon sticker vi nog ut till Cape Reinga (nordligaste udden på NZ) och Ninety Mile Beach!

Ha det bra, så hörs vi snart!
Lukas & Melina

Gårdagens fantastiska grönmusselgryta!

Hej på er!! Länge sedan vi uppdatterade sist men vi har haft lite taskigt nät nu igen. För övrigt har vi haft det bra!

I Whangarei har vi nu spenderat två dagar i, Northlands ända stad. Det har varit bra väder med både sol och moln, värmen har varit närvarande och regnet frånvarande.

Whangarei Falls, ett 26 meter högt vattenfall, centralt i Whangarei (ovan).

Här om dagen kröp de äventyrliga i oss fram, och vi tog bilen ner till Abbey Caves, en bit utanför staden. En vandring genom vacker terräng med utslagna Prestkragar och Hundkex tog oss till mynningen utav tre grottsystem. Förberädda med ficklampa och bra skor, klättrade vi ner i en av grottorna, som inte var fylld med vatten.

Ungefär femton meter ner under marken, i en kall och kolmörk grotta såg vi äntligen lysmaskar! Dess lysande väv som hänger ner ifrån grottaket används för att fånga insekter. Deras blåklara sken är lika fint som en stjärnhimmel en molnfri vinternatt. Tyvärr hade mobilkameran lite svårt att hitta ljus nere i grottan som man kan förstå, så tyvärr kan vi inte dela upplevelsen..

Det häftiga med grottorna, är att de sållar bort den allra vanligaste turistformen, det vill säga större sällskap. Detta gör grottan helt gratis att besöka, på egen risk förstås, men nästan helt folktom.

Vägen till grottorna (ovan)

Igår besökte vi en av Whangareis välkända stränder, Ocean beach. Kristallklart vatten som ungefär var sexton grader varmt, eller kallt, beroende på hur man ser det hehe.. Men något bad blev det tyvärr inte. Vi tror att vi såg ett sjölejon som degade sig inne i en liten stenig vik, eftersom han var stor och helt ensam, med långa armliknande fenor.
Krabborna fightas stolt med varandra i sina små tidvattenpooler, rätt underhållande att titta på.

Igårkväll dukade vi upp så gott vi kunde i tältet, och skålade för vår sista natt i Whangarei. Tapas och ett vitt vin ifrån Marlborough, Nelson. Ekonomisk lyx!

(Ja, bordet är av kartong..)

Idag har vi kört upp till Whatuwhiwhi och slagit läger på en camping. Imorgon ska vi snorkla ute i en vik när tidvattnet drar sig tillbaka! Vi var idag på ett varuhus och kom över lite billig utrustning. Detta ser vi fram emot!

För tillfället står vi med maten, Musselgryta med Grönmusslor från bukten, och vitt vin från trakten, nu mår man!

Hade gött så hörs vi snart!!
Lukas & Melina

Hej på er!

I fredags tog vi färjan över till Wellington igen. Vädret var ostabilt och båten gungade lite, men det gick bra. Väl i Wellington regnade det kraftigt, så vi tog oss vidare i hopp om att övernatta i Foxton. Hela vägen mellan Wellington och Foxton präglades av vägarbeten efter jordbävningen, så det blev bilkö i stort sett hela vägen. Vi var dock lite otåliga att komma upp till Auckland, så vi fortsatte genom Foxton, och låg över i Wanganui istället. Dagen därpå körde vi upp till Waitomo Caves för att slå läger. Samhället lever på sina grottsystem med lysmaskar, men det var inget vi la tid på den här gången, vi spenderade istället kvällen på bryggeribaren näst intill campingen, Curlys Bar.

Idag åkte vi vidare upp mot Auckland, vilket vi nyss irrade igenom, upp till Orewa Beach. De närmsta dagarna kommer vi spendera runt den nordligaste spetsen, Northland, innan vi ska möta upp Mats och Samuel nere i Auckland.

Ha det så fint, så lägger vi upp lite bilder snart så fort vädret är lite bättre!

Lukas & Melina

Hej på er!

Nu är vi här igen, Picton. Det var här vi började vår resa runt hela sydön! Det är kul att vara tillbaka, första intrycket vi fick kunde varit bättre, men det är en annan historia! Först berättar vi lite om dagarna i Nelson.

Efter vi sovit en natt i Motueka, begav vi oss mot Nelson. Staden är vacker som de flesta andra, men det var dock en sak som skillde dem åt.. The Swedish Bakery!
Nu har vi varit borta sådär länge så att man börjar sakna smakerna av Sverige lite. För det första satt en surdegsfralla med skagenröra och dill väldigt fint. Vi fick även köpa vår efterlängtade lingonsylt som inte existerar i affärerna här nere. En pepparkaka och chokladboll blev det även till fikat!

Igår körde vi till Picton och bokade en plats på färjan över till nordön på fredagmorgon, så snart är vi över igen. Vädret är likt Nelsons vackra väder, 25 grader och molnfritt, sommaren är påväg nu!

Idag var vi nere vid ett räddningscenter för olika djur, för det mesta vattenlevande. De flesta djuren som kommer till centret är skadade eller starkt hotade, de får sedan den hjälp de behöver för att förhoppningsvis kunna återvända ut i det vilda igen.

Ett av djuren vi fick se var den inhemska reptilen Tuataran som är starkt hotad. En guide tog för oss två fram en av ödlorna så vi fick känna på den. Anledningen att det var en ”den” är för att könet på ödlorna kan först tydas efter ungefär trettio år, hen var åtta år. Hur vida äggen hålls varma eller kalla, avgör vilket könet tillslut visas vara.
Den globala uppvärmningen gör så att det finns mestadels hanar, de utväcklas av värmen. Guiden sa att de är onödig att låta dem bita oss, de kan bara släppa taget efter varje andetag, det vill säga var femtonde minut.. Deras hjärta slår cirkus ett slag i minuten. Reptilerna kan bli över tvåhundra år, i fångenskap!

En annan frän varelse vi aldrig tidigare sett, var The Snakehead-Turtle, ja en lite sköldpadda med ett ormlikt huvud och hals. Den förekommer inte vilt på Nya Zeeland utan är introducerad till hemmen från Australien. De har problem med att folk släpper ut sina sköldpaddor ut i det vilda. Här hade de fem stycken som de har fått ta hand om.

Han var rätt vresig och ville gärna bitas!

Han spelade död när han lades upp och ner, men vände sig sedan till rätta med hjälp av sin långa hals.

De har fått tagit hand om två stackars blå pingviner, en som de tror hade råkat bli påkörd av en båt. Ett par fiskare hade hittat henne och fört henne till centret. De var oklart hur vida hon kunde återhämta sig, sedan hon inte kunde simma, vilket innebär att de inte kan jaga.

Den andra var en liten unge, som hade blivit lämnad av sina föräldrar efter jordbävningen.

De blå pingvinerna är världens minsta, och blir inte mycket högre än 26 centimeter.

Det var det vi hade och bju på nu, men snart kommer nordön!

Ha’de!
Lukas & Melina

Hej på er!

Det var ett tag sedan vi skrev här. Våra internetmöjligheter har varit rätt svåra, men vi har haft det bra.

Nu har vi tagit oss upp till Golden Bay och Motueka via Murchison, Collingwood och Pohara.

Vi började från Murchison där vi övernattade för att ha nära till nationalparken Nelson Lakes. Vi åkte upp till nationalparken dagen därpå men det tre dagars ihållande regnovädret verkade inte vilja sluta. Vi bestämde oss då för att ta oss till Golden Bay, där vädret såg lovande ut.

Första natten i Collingwood var en lättnad då det iallafall var regnuppehåll. Dagen efter styrde vi mot Pohara vilket såg ännu bättre, och mycket riktigt blev vi inte besvikna. Vi har nu varit bortskämda med vädret de senaste dagarna, då de första riktigt varma nätterna strök in. Om dagarna har det varit 25 grader, utan ett moln på himlen vilket har gett oss chansen att tvätta, torka och städa ur bilen.

Idag gick vi en rutt längs kusten i Abel Tasman National park vilket bjöd på vackra vyer.

Snart hägrar färjan över till Nordön igen. Terminalen till färjan öppnade först idag sedan den strök med i jordbävningen så det ska inte vara några problem var gäller att ta sig över.

Golden Bay

Att tvätta och torka är värdefullt!

Lokal öl, funkar för det mesta!

Lite Sagan om ringen-miljöer åker man förbi här och där!

Idag undrade vi vad vi skulle göra av våra ingredienser vi hade kvar, varför inte den efterlängtade smörgåstårtan??
Hu vad fint!

Ha det fint så försöker vi återkomma snart!

Hälsningar
Lukas & Melina

Hej!

Vi har i ett par dagar skyddat oss för regnet och rusket som har legat tätt över Greymouth. Vinden har varit stark och nederbörden stadigt ihållande i tre dagar i streck, vi hoppas såklart att det vänder snart.

Idag åkte vi från Greymouth tidigt i morse, med sikte mot Westport där vi stannade till en stund. Tanken var att vi skulle övernatta i Westport med staden och vädret tilltalade inte tyvärr. Vi rullde då vidare mot Nelson Lakes nationalpark.

Nu har vi stannat till i Murchison där vi ska spendera natten. Om vädret tillåter imorgon, så beger vi oss mot Nelsons nationalpark och dess kristallklara vatten.

Vi slänger upp lite bilder från de senaste dagarna!

Vi saknar såklart Stratosphere Bar i Queenstown!

Bilderna ovan är från Wanaka, på vägen mellan Queenstown och Fox Glacier. Vi stannade till och åt varsin matlåda i solen längs Lake Wanaka.

Fox Glacier på bilden ovan.
”Jag skulle vilja se den där Fox glacier, den ska vara rätt spektakulär!”
– Lukas

Melina.. -”Vad är det för spektakulärt med den där? Det ser ut som vilken uppskottad snövall som helst??”

Lake Matheson (ovan), Nya Zeelands mest fotograferade sjö. Man kan inte alltid ha bra väder.. Ni kan kanske föreställa er Mount Cook i bakgrunden, som speglas i vattnet med träd och så, ja ni förstår!

Här ovan ser ni västkusten, från Greymouth. Ja namnet säger ju det mesta om vädret där för tillfället..

Ha det fint! Hälsningar Lukas & Melina!