Hej på er!! Länge sedan vi uppdatterade sist men vi har haft lite taskigt nät nu igen. För övrigt har vi haft det bra!

I Whangarei har vi nu spenderat två dagar i, Northlands ända stad. Det har varit bra väder med både sol och moln, värmen har varit närvarande och regnet frånvarande.

Whangarei Falls, ett 26 meter högt vattenfall, centralt i Whangarei (ovan).

Här om dagen kröp de äventyrliga i oss fram, och vi tog bilen ner till Abbey Caves, en bit utanför staden. En vandring genom vacker terräng med utslagna Prestkragar och Hundkex tog oss till mynningen utav tre grottsystem. Förberädda med ficklampa och bra skor, klättrade vi ner i en av grottorna, som inte var fylld med vatten.

Ungefär femton meter ner under marken, i en kall och kolmörk grotta såg vi äntligen lysmaskar! Dess lysande väv som hänger ner ifrån grottaket används för att fånga insekter. Deras blåklara sken är lika fint som en stjärnhimmel en molnfri vinternatt. Tyvärr hade mobilkameran lite svårt att hitta ljus nere i grottan som man kan förstå, så tyvärr kan vi inte dela upplevelsen..

Det häftiga med grottorna, är att de sållar bort den allra vanligaste turistformen, det vill säga större sällskap. Detta gör grottan helt gratis att besöka, på egen risk förstås, men nästan helt folktom.

Vägen till grottorna (ovan)

Igår besökte vi en av Whangareis välkända stränder, Ocean beach. Kristallklart vatten som ungefär var sexton grader varmt, eller kallt, beroende på hur man ser det hehe.. Men något bad blev det tyvärr inte. Vi tror att vi såg ett sjölejon som degade sig inne i en liten stenig vik, eftersom han var stor och helt ensam, med långa armliknande fenor.
Krabborna fightas stolt med varandra i sina små tidvattenpooler, rätt underhållande att titta på.

Igårkväll dukade vi upp så gott vi kunde i tältet, och skålade för vår sista natt i Whangarei. Tapas och ett vitt vin ifrån Marlborough, Nelson. Ekonomisk lyx!

(Ja, bordet är av kartong..)

Idag har vi kört upp till Whatuwhiwhi och slagit läger på en camping. Imorgon ska vi snorkla ute i en vik när tidvattnet drar sig tillbaka! Vi var idag på ett varuhus och kom över lite billig utrustning. Detta ser vi fram emot!

För tillfället står vi med maten, Musselgryta med Grönmusslor från bukten, och vitt vin från trakten, nu mår man!

Hade gött så hörs vi snart!!
Lukas & Melina

Hej på er!

I fredags tog vi färjan över till Wellington igen. Vädret var ostabilt och båten gungade lite, men det gick bra. Väl i Wellington regnade det kraftigt, så vi tog oss vidare i hopp om att övernatta i Foxton. Hela vägen mellan Wellington och Foxton präglades av vägarbeten efter jordbävningen, så det blev bilkö i stort sett hela vägen. Vi var dock lite otåliga att komma upp till Auckland, så vi fortsatte genom Foxton, och låg över i Wanganui istället. Dagen därpå körde vi upp till Waitomo Caves för att slå läger. Samhället lever på sina grottsystem med lysmaskar, men det var inget vi la tid på den här gången, vi spenderade istället kvällen på bryggeribaren näst intill campingen, Curlys Bar.

Idag åkte vi vidare upp mot Auckland, vilket vi nyss irrade igenom, upp till Orewa Beach. De närmsta dagarna kommer vi spendera runt den nordligaste spetsen, Northland, innan vi ska möta upp Mats och Samuel nere i Auckland.

Ha det så fint, så lägger vi upp lite bilder snart så fort vädret är lite bättre!

Lukas & Melina

Hej på er!

Nu är vi här igen, Picton. Det var här vi började vår resa runt hela sydön! Det är kul att vara tillbaka, första intrycket vi fick kunde varit bättre, men det är en annan historia! Först berättar vi lite om dagarna i Nelson.

Efter vi sovit en natt i Motueka, begav vi oss mot Nelson. Staden är vacker som de flesta andra, men det var dock en sak som skillde dem åt.. The Swedish Bakery!
Nu har vi varit borta sådär länge så att man börjar sakna smakerna av Sverige lite. För det första satt en surdegsfralla med skagenröra och dill väldigt fint. Vi fick även köpa vår efterlängtade lingonsylt som inte existerar i affärerna här nere. En pepparkaka och chokladboll blev det även till fikat!

Igår körde vi till Picton och bokade en plats på färjan över till nordön på fredagmorgon, så snart är vi över igen. Vädret är likt Nelsons vackra väder, 25 grader och molnfritt, sommaren är påväg nu!

Idag var vi nere vid ett räddningscenter för olika djur, för det mesta vattenlevande. De flesta djuren som kommer till centret är skadade eller starkt hotade, de får sedan den hjälp de behöver för att förhoppningsvis kunna återvända ut i det vilda igen.

Ett av djuren vi fick se var den inhemska reptilen Tuataran som är starkt hotad. En guide tog för oss två fram en av ödlorna så vi fick känna på den. Anledningen att det var en ”den” är för att könet på ödlorna kan först tydas efter ungefär trettio år, hen var åtta år. Hur vida äggen hålls varma eller kalla, avgör vilket könet tillslut visas vara.
Den globala uppvärmningen gör så att det finns mestadels hanar, de utväcklas av värmen. Guiden sa att de är onödig att låta dem bita oss, de kan bara släppa taget efter varje andetag, det vill säga var femtonde minut.. Deras hjärta slår cirkus ett slag i minuten. Reptilerna kan bli över tvåhundra år, i fångenskap!

En annan frän varelse vi aldrig tidigare sett, var The Snakehead-Turtle, ja en lite sköldpadda med ett ormlikt huvud och hals. Den förekommer inte vilt på Nya Zeeland utan är introducerad till hemmen från Australien. De har problem med att folk släpper ut sina sköldpaddor ut i det vilda. Här hade de fem stycken som de har fått ta hand om.

Han var rätt vresig och ville gärna bitas!

Han spelade död när han lades upp och ner, men vände sig sedan till rätta med hjälp av sin långa hals.

De har fått tagit hand om två stackars blå pingviner, en som de tror hade råkat bli påkörd av en båt. Ett par fiskare hade hittat henne och fört henne till centret. De var oklart hur vida hon kunde återhämta sig, sedan hon inte kunde simma, vilket innebär att de inte kan jaga.

Den andra var en liten unge, som hade blivit lämnad av sina föräldrar efter jordbävningen.

De blå pingvinerna är världens minsta, och blir inte mycket högre än 26 centimeter.

Det var det vi hade och bju på nu, men snart kommer nordön!

Ha’de!
Lukas & Melina

Hej på er!

Det var ett tag sedan vi skrev här. Våra internetmöjligheter har varit rätt svåra, men vi har haft det bra.

Nu har vi tagit oss upp till Golden Bay och Motueka via Murchison, Collingwood och Pohara.

Vi började från Murchison där vi övernattade för att ha nära till nationalparken Nelson Lakes. Vi åkte upp till nationalparken dagen därpå men det tre dagars ihållande regnovädret verkade inte vilja sluta. Vi bestämde oss då för att ta oss till Golden Bay, där vädret såg lovande ut.

Första natten i Collingwood var en lättnad då det iallafall var regnuppehåll. Dagen efter styrde vi mot Pohara vilket såg ännu bättre, och mycket riktigt blev vi inte besvikna. Vi har nu varit bortskämda med vädret de senaste dagarna, då de första riktigt varma nätterna strök in. Om dagarna har det varit 25 grader, utan ett moln på himlen vilket har gett oss chansen att tvätta, torka och städa ur bilen.

Idag gick vi en rutt längs kusten i Abel Tasman National park vilket bjöd på vackra vyer.

Snart hägrar färjan över till Nordön igen. Terminalen till färjan öppnade först idag sedan den strök med i jordbävningen så det ska inte vara några problem var gäller att ta sig över.

Golden Bay

Att tvätta och torka är värdefullt!

Lokal öl, funkar för det mesta!

Lite Sagan om ringen-miljöer åker man förbi här och där!

Idag undrade vi vad vi skulle göra av våra ingredienser vi hade kvar, varför inte den efterlängtade smörgåstårtan??
Hu vad fint!

Ha det fint så försöker vi återkomma snart!

Hälsningar
Lukas & Melina

Hej!

Vi har i ett par dagar skyddat oss för regnet och rusket som har legat tätt över Greymouth. Vinden har varit stark och nederbörden stadigt ihållande i tre dagar i streck, vi hoppas såklart att det vänder snart.

Idag åkte vi från Greymouth tidigt i morse, med sikte mot Westport där vi stannade till en stund. Tanken var att vi skulle övernatta i Westport med staden och vädret tilltalade inte tyvärr. Vi rullde då vidare mot Nelson Lakes nationalpark.

Nu har vi stannat till i Murchison där vi ska spendera natten. Om vädret tillåter imorgon, så beger vi oss mot Nelsons nationalpark och dess kristallklara vatten.

Vi slänger upp lite bilder från de senaste dagarna!

Vi saknar såklart Stratosphere Bar i Queenstown!

Bilderna ovan är från Wanaka, på vägen mellan Queenstown och Fox Glacier. Vi stannade till och åt varsin matlåda i solen längs Lake Wanaka.

Fox Glacier på bilden ovan.
”Jag skulle vilja se den där Fox glacier, den ska vara rätt spektakulär!”
– Lukas

Melina.. -”Vad är det för spektakulärt med den där? Det ser ut som vilken uppskottad snövall som helst??”

Lake Matheson (ovan), Nya Zeelands mest fotograferade sjö. Man kan inte alltid ha bra väder.. Ni kan kanske föreställa er Mount Cook i bakgrunden, som speglas i vattnet med träd och så, ja ni förstår!

Här ovan ser ni västkusten, från Greymouth. Ja namnet säger ju det mesta om vädret där för tillfället..

Ha det fint! Hälsningar Lukas & Melina!

Hej på er!

Ni undrar säkert hur vi hanterade jordbävningen. Jodå, oss gick det ingen nöd på och ni behöver inte oroa er tack och lov. Värst drabbades östkusten och staden Kaikoura som vi håller väldigt kär. Staden saknar helt förbindelser just nu, då de stora landsvägarna i området har stora skador efter skalven.

Hos oss slog jordbävningen till ett par minuter efter midnatt, då vi låg och sov. Vi kände alltså ingenting i Fox Glacier där vi övernattade. Vi befinner oss nu i Greymoth efter en dags bilfärd. Här hägrar regnet så vi får se vart vi tar oss imorgon, eller om vi stannar en natt till här.

Vi återkommer, och oroa er inte!

Ha det bra!

/Lukas & Melina

Hej på er!

Nu har vi spenderat några dagar i Queenstown som ni kanske förstått, med ett par lugna dagar, och ett par adrenalinpumpade dagar.. Vi har trivts här från första början, men imorgon ska det sägas adjö.

Dagen idag har varit lugn och återhämtande, med lite förberedelser inför kommande dagar och runtstrosande i innerstan. Ikväll avslutar vi vistelsen på topp bokstavligt talat, då vi tar ett par järn i Stratosfare bar, belägen på en bergstopp 400 meter ovanför Queenstown som man når med linbana.

Ha det fint, så hörs vi snart igen!

Hälsningar Lukas & Melina

Hej på er!

Man kan man inte ha tur hela tiden. Idag på förmiddagen lagade vi mat på hostelet, och så behövde vi organisera våra matvaror lite som låg i bilen. Av ren rutin skulle vi helt enkelt låsa bilen när vi var färdiga. Jag Lukas, vrider om och låser – bilnyckeln går av, ena halvan sitter inne i låset, andra halvan har jag i handen.

Vi pratar med killen som sköter hostelet, jättetrevlig som han är hjälper han oss med telefon och ger oss lite tips.

En kille i ett klättersällskap intill oss lånar ut en liten tång, som kan få loss andra halvan av nyckeln som sitter inne i låset.

Eftersom att vi är fullförsäkrade och klara ringer vi runt till Ace där vi lånat bilen och vår 24 timmars vägassistans, men alla vi pratar med skickar vidare oss till varandras telefontjänster och vi får aldrig ett rakt svar. Vi får alltså ta saken i egna händer, och jag ger mig ner till låssmeden i Queenstown och frågar om de kan gjuta oss en ny nyckel, men gjutmodellen finns varken hos dem eller i grannstaden Frankton.

Efter många om och men, fick vi tag på Ace i Queenstown som meddelar att det inte finns någon extranyckel till bilen, – inte för att vi tror på det men okej, lös då problemet. De skickar då en bärgningsbil som inte kan bärga bilen för att det är trångt, den är låst och handbromsen sitter i. Men bärgan kör oss till Ace biluthyrning på Queenstowns flygplats, som ger oss en ny bil, och så skickar de en lastbil som kan hämta bilen. Killen som hämtar bilen, bryter sig in lite fint så att vi kan lasta ur våra saker, och byta bil helt. Han kör sedan iväg till Ace med vår gamla trotjänare, och problemet är ur världen. Det tog ungefär hela dagen att få problemet löst, men nu kan vi pusta ut.

Vore det inte för våra vänliga grannar och killen som sköter hostelet, hade vi nog fortfarande haft problem, man kan alltså ha tur i oturen.

Det bästa är att vår nya bil har centrallås på nyckeln.

Ha det bra, hoppas snökaoset inte ställer till det allt för mycket för er där hemma!

Hälsningar Lukas och Melina

Gårdagen i Queenstown.

Hej igen!

En dag spenderad i Queenstown började med ett blött tält och utcheckning från campingen. Tyvärr hann vi inte så långt med bilen förän vi vände tillbaka till receptionen, bungyn var ju rätt rolig igår.. Så jag bokade ett hopp till mig från The Nevis Bungy, och en plats till en åskådare till Melina, svårt ekonomiskt blev det, ganska kännbart men det är det säkert värt. Nevis bungyn är den högsta bungyn i australasien med sina 134 meter.

Vi fick vid Queenstown station hoppa på en mindre fyrhjulsdriven minibuss som skulle ta oss upp för ett berg. Resan tog  cirka 40 minuter, lite halvsvettig.

Väl framme på berget, for vi ut i varsin sele i en liten linbanekorg med ett golv i form av ett grövre hönsnät. Korgen tog oss ut till en hängande liten station där Melina stod med kameran, och jag blev påknäppt utrustningen, darrande som ett asplöv. På plattformen dansade jag ut som en älva i en finsk tango, och hoppade, 8,5 sekunders fritt fall, det häftigaste jag gjort i mitt liv.

Tack Melina som står ut med mig.

Till kvällen blev det lasagne på lokala haket, lite kast med en nyinköpt frisbee, och ost, jordgubbar, kiwi, och en flaska vitt, men nu får det vara läggdags!

Nevis River rinner drygt 200 meter nedanför plattformen.

Som en fis i vinden.

Den lasagnen satt där den skulle.

Hade bäst!!

Lukas & Melina

Hej igen, Lukas här.

Vi åkte mot Queenstown tidigt imorse, mot adrenalinjunkienas mecka. När vi reserverade oss en tältplats på campingen så lät jag receptionistan boka ett hopp från Kawarau Bridge, världens första bungyjump. ”Vafasen, det är lika bra nu när man är här”.

Jag fick tid vid tolv så vi stack nästan direkt. Lite  halvt stressade tog vi oss tillslut till floden och bron, så jag sprang ner och fick min biljett. Jag måste ändå säga att jag var rätt lugn, viste inte riktigt vad jag gjorde, den som var mest orolig var nog ändå Melina.

43 meters fritt fall, huvudet före, och överkroppen ned i floden. Det råkar vara bland det roligaste och häftigaste jag gjort i hela mitt liv, tur att de hade ett dagserbjudande idag då ”- hoppa igen och betala en tredjedel av priset!!” Ja tack gärna. Andra gången var härlig, man upplevde det lite bättre då.

Så om höjder inte påverkar en i första taget, och man gillar adrenalinkicken, så är hoppet ett måste!

Tyvärr kunde vi inte få upp videon på ett av hoppen, så det får bli bilder så länge!

På platån med Uncle Phill!

Det var en uppfriskande liten raggardusch

Ha det gott!

Hälsningar Lukas & Melina